Och det som de ber om är faktiskt inte att du nödvändigtvis ska vilja donera organ eller vävnader. Det som de ber om är att du ska ta ställning till om du vill donera eller inte.

Och att de år efter år måste fortsätta att ställa frågan är faktiskt skräp. För kampanjer kostar pengar och det tar blott någon minut att registrera vad du vill ska ske, om du inte redan gjort det.

Du har rätt att själva bestämma om du vill donera dina organ och vävnader efter döden. Din vilja ska respekteras.

I donationsregistret anmäler du om du vill säga ja eller nej till att donera dina organ och vävnader för transplantation, eller annat medicinskt ändamål efter döden. Du kan också göra undantag om det är något organ eller någon vävnad du inte vill donera.

• Du är inte för ung. Är du över femton kan du anmäla själv, för yngre barn kan föräldrarna anmäla.
• Du är inte för gammal. År 2022 var den äldsta organdonatorn 88 år.
• Donationen påverkar inte begravningen på något sätt. Efter donationsoperationen görs den avlidna i ordning på vanligt sätt och de närstående får möjlighet att ta ett sista farväl.
• Ja, du kanske ångrar ditt svar, men då anmäler du ditt nya svar till registret. Du har rätt att ändra dig.
• Ja, sjukdom kan hindra dig från att bli donator när det verkligen gäller, men det behöver inte vara ett hinder. Och med forskningsframsteg så kan det som hindrar idag, vara oproblematiskt i morgon. Så lämna den frågan till läkarna, och fokusera på vad du vill. Du behöver inte ta ansvar för medicinska bedömningar om hur lämpligt det är.

En eventuell organ- eller vävnadsdonation görs alltid efter att läkare har fastställt att du är död, och i normalfallet bara om du dör på en intensivvårdsavdelning.

Vid utredning av din inställning till donation söker hälso- och sjukvårdspersonal alltid i donationsregistret och pratar med närstående. Om de kommer fram till att det inte strider mot din vilja kan donation bli möjlig. Men om du angett att du inte vill, eller om det finns olika uppgifter om huruvida du vill donera eller inte, om man inte får tag på dina närstående eller om man inte vet vad du vill, så kommer de inte att göra en donation.

Om du inte anmält något alls behöver dina anhöriga försöka komma på vad din önskan var. Det tycker jag gott att de kan få slippa, för de har fullt upp med sorgen efter dig.

Jag har anmält att jag vill donera organ- och vävnader efter döden. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det känns lite obekvämt.

Jag har ändå gjort det för att jag vet att om jag en dag behöver organ och vävnader, så kommer jag att ta emot det. Och det jag är beredd att ta emot, bör jag vara beredd att ge. Så jag ger, för att med gott samvete kunna ta emot.

Och sedan blir jag glad av tanken på att jag kanske ska kunna ge någon livskvaliteten tillbaka, eller till och med livet.

Nu är döden ett svårt ämne för många, och känslan inför donation kan vara svår. Så jag har inget negativt att säga om den som inte vill donera.

Men att inte anmäla sin uppfattning har jag en hel del negativt att säga om. För det är att slösa med gemensamma resurser att inte göra det. Och göra något svårt onödigt svårt.

Så jag uppmanar alla att gå in och anmäla sitt ställningstagande till donationsregistret så att sjukvården slipper lägga onödigt mycket tid, pengar och energi på att ta reda på det i efterhand.

Och för att efterlevande i en stund av sorg ska slippa behöva fatta ett svårt och jobbigt beslut.

Att anmäla sin vilja är alltså grundläggande ansvarstagande likväl som omtanke.

Hos Socialstyrelsen kan du läsa mer om donation och direktlänken för att anmäla sig är: https://donation.socialstyrelsen.se/donation/ . Länken fungerar både för dig med och utan Bank-id.

The post Vill du donera, eller inte? appeared first on En svensk drake.

Under veckan har Sverige konfronterats med en serie av utmaningar och kriser som påverkar flera sektorer i samhället. Kommuner har hamnat i stabsläge på grund av omfattande vattenläckor, vilket också lett till att skolor tvingats stänga. Vi har sett ett salmonellautbrott hos landets största äggproducent och tekniska problem med apotekskedjornas interna beställningssystem, vilket understryker vikten av beredskap även när det gäller medicinförsörjning.

Läkemedelsverkets generaldirektör har framhävt behovet av nationell tillverkning av mediciner och vaccin, men påpekat att distributionen utgör en lika stor utmaning. Ett försök till upphandling för långtidsförvaring av krislivsmedel misslyckades då inga lämpliga anbud inkom, vilket visar att vi fortfarande saknar lösningar på viktiga beredskapsområden.

Återkallanden av barnmuggar på grund av kvävningsrisk och mjöl innehållande toxin belyser även hur produktions- och märkningssystemet ibland kan svikta, vilket kräver att konsumenterna gör sina egna bedömningar och förlitar sig på sitt eget omdöme.

Sammantaget har vi upplevt en mängd större och mindre störningar i samhället, vilket understryker behovet av förberedelser och robusta system för att hantera dessa kriser.

Vikten av att vara vaksam

Att vara observant är en grundläggande färdighet för att effektivt kunna navigera och hantera potentiella kriser och störningar i det dagliga livet. Det finns en stor poäng med att ständigt vara uppmärksam och scanna av sin omgivning för att tidigt upptäcka tecken på förändring eller fara. Redan från tidig ålder är det fördelaktigt att öva upp denna förmåga hos barn. Genom att använda detaljrika böcker som exempelvis ”Pettson och Findus” kan barn på ett lekfullt sätt träna sig i att vara uppmärksamma och leta efter specifika detaljer.

För äldre barn kan lekar som involverar att hitta registreringsskyltar med specifika bokstäver eller ord vara ett sätt att vidareutveckla deras observationsförmåga. Denna typ av lek stimulerar dem att aktivt observera sin omgivning och tänka kreativt.

Vuxna kan praktisera sin observans genom att exempelvis göra det till en vana att lokalisera nödutgångar så snart de stiger in i ett nytt rum. Denna enkla vana kan vara livräddande i en nödsituation. Att hålla utkik efter potentiella faror, som exempelvis utstickande spikar på lekplatser, och rapportera dessa till ansvariga myndigheter eller föreningar bidrar till en säkrare miljö för alla.

Dessa övningar i observans syftar till att utveckla en stark situationsmedvetenhet, vilket är ovärderligt i alla typer av kriser, vare sig de är stora eller små. Att integrera denna vaksamhet i sitt dagliga beteende behöver inte innebära att man lever i konstant paranoia, utan det handlar snarare om att vara medvetet närvarande i sin miljö. Denna vakenhet kan göra livet enklare och tryggare, utan att det tar extra tid från din dag.

The post Hör upp, blindstyre! appeared first on En svensk drake.