Sent under hösten konstaterade Maria Byquist att hon hade ledsnat på sin ormfobi. Det här hängde lite grann samman med att Hanna-Karin Grensmans son – en charmerande ung man –, kom på den briljanta idén att han skulle ta en gummiorm och slänga på henne.

Maria, som hoppade ungefär en och en halv meter upp i luften, fick hjärtklappning och var i det närmaste paralyserad i tio minuter. Sonen blev så ledsen över det här att han sprang och gömde sig på sitt rum, för han trodde aldrig någonsin att Maria skulle förlåta honom för den här överträdelsen. Maria förlät honom och en stund senare gjorde hon sina fantastiska ballongdjur till honom.

Som en förberedelse för att bättre kunna hantera kriser bestämde Maria sig för att göra sig av med den retsamma och besvärliga fobin. Hon började ta itu med sin rädsla genom att gå med i en Facebookgrupp som heter ”Derpology”, där folk delar bilder på reptiler. Dessa bilder blev hennes första verktyg för att långsamt minska sin rädsla. Genom att regelbundet se på bilder av ormar började hon känna sig mindre rädd.

Genom att ständigt se på ormbilder kunde Maria gradvis minska hur rädd hon blev. I början var det svårt, särskilt med bilder av läskigare ormar som vipers, men hon fortsatte och blev med tiden mer bekväm. Hennes beslutsamhet att inte ge upp är en viktig del av att bli fri från en fobi.

Efter att ha vant sig vid bilder, började Maria interagera med rörliga bilder och till och med en gummiorm. Detta visade sig vara ett viktigt steg där hon inte bara såg på sina rädslor utan också utmanade dem direkt. Hon lärde sig se ormar som mindre hotfulla.

Marias berättelse visar hur kraftfull kognitiv beteendeterapi kan vara mot fobier. Hon gick från att vara extremt rädd till att kunna hantera en gummiorm, vilket var en stor seger för henne.

Marias historia ger oss en modell för hur anpassade exponeringsstrategier kan övervinna fobier. Genom att möta sin rädsla steg för steg, kan man få tillbaka kontrollen och minska fobins negativa effekter.

Hantering av rädslor och fobier: Från undvikande till övervinnande

En fobi är en stark, irrationell ångest som känns berättigad för den drabbade men är oproportionerlig mot den faktiska faran. Den ihållande rädslan kan orsaka allt från mild oro till intensiv panik, vilket ofta leder till att individen undviker vissa situationer eller platser. Denna undvikande kan i sin tur bli begränsande och signifikant försämra livskvaliteten, då personen kontinuerligt styr sitt liv för att undgå det fruktade.

För att effektivt hantera och övervinna fobier är det avgörande att bryta cykeln av undvikande. Detta innebär att gradvis och systematiskt konfrontera det som framkallar rädslan. Strategier såsom exponeringsterapi, där individen stegvis och kontrollerat exponeras för det fruktade objektet eller situationen, har visat sig vara särskilt effektiva. Genom att konfrontera rädslan i en säker och stödjande miljö kan individen börja att omvärdera och förändra sina rädslereaktioner.

Undvikande är en naturlig reaktion på rädsla; det är kroppens sätt att skydda sig från upplevd fara. Men undvikande leder till att rädslor förblir okontrollerade och oemotsagda. Detta skapar en negativ feedback-loop där rädslan stärks varje gång personen undviker det fruktade objektet eller situationen, vilket kan cementera och förvärra rädslor och fobier.

Genom att aktivt arbeta mot att övervinna undvikandebeteenden kan individer inte bara hantera rädslor, undvika att fobier blir rädslor, samt hantera eventuella befintliga fobier. De kan också stärka sin allmänna psykologiska motståndskraft.

”Alla måste förbereda sig mentalt på att det kan bli krig även i Sverige”

När vi känner rädsla för något, finns det olika orsaker till det. Ibland har vi lärt oss att något är farligt, eller så har vår hjärna av någon anledning bestämt sig för att något utgör ett hot. När vi sedan låter rädslan styra och undviker det vi är rädda för upprepade gånger, bekräftar vi för vår hjärna att hotet är verkligt. Detta kan leda till att en enkel rädsla växer sig till en allvarlig fobi.

För att motverka detta, är det viktigt att vi utmanar vår rädsla istället för att undvika den. Det är lite som att direkt efter att ha ramlat av en cykel, bestiga den igen för att visa för oss själva att det inte alltid kommer att leda till en olycka. På detta sätt lär vi oss att inte alla situationer är farliga, vilket hjälper oss att leva mindre begränsade liv. Speciellt i krissituationer är det fördelaktigt att inte låta rädsla ta över.

”Alla måste förbereda sig mentalt på att det kan bli krig även i Sverige” sa överbefälhavare Micael Bydén och ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M), under Folk och Försvars Rikskonferens 2024 .Detta ledde till att många människor uttryckte rädsla och panik på sociala medier.

Det är normalt att känna oro inför sådana hot. Men genom att informera oss och utveckla färdigheter, inom till exempel beredskap, kan vi hantera dessa rädslor bättre. Att lära sig nya saker kan först verka skrämmande, men med tiden och övning blir vi mer bekväma med uppgiften.

Så vi har väldigt, väldigt mycket att vinna på att ta oss förbi rädslor, fobier, eller vad det än är, som hindrar oss från att göra de sakerna som vi vill. Vi kanske tycker att det är läskigt med hemberedskap, men genom att stå ut med det obehaget och försöka hantera det, så kommer det också att släppa. Våra hjärnor är konstruerade på det sättet.

Var inte rädd, var förberedd! 

The post När ormfobin biter tillbaka: Maria utmanar dödsskräcken! appeared first on En svensk drake.

Och att det blir så här beror ju förstås på många saker. Det fanns vädervarningar från SMHI, varför var det så många som inte to hänsyn till dem? Varför gav man sig ut i snöovädret? Varför hade man inte adekvata vinterdäck, speciellt om man kör lastbil?

Vi kan också se det som infrastruktur. Hur tänker man när man bygger vägar? Är det tillräckligt lätt att komma av vägen om man skulle behöva det?

För mycket av det som är beredskap är ju inte att reagera i situationen, det är ju faktiskt att tänka efter före.

Räddningschefen tyckte att Trafikverket var ”Ganska passiva” och ”initiativlösa”. Sant så, men räddningschefen kan faktiskt också fatta beslut i en sådan situation. För räddningschefen hade kunnat definiera det som räddningstjänst, snarare än samhällsstöd.

Utredningen av trafikkaoset på E22 nyligen ska vara klar senast i slutet av mars.

Men om den inte kommer fram till att ingen vågade ta initiativ så ska jag banne mig äta müsli med filmjölk.  Både räddningstjänsten och Trafikverket hade kunnat fatta beslut om att klippa upp räcket, men gjorde inte det. För vem som hade den formella rätten, och när ingen vågar ta sig den så blev det inte mycket gjort.

Detta kan bero på allmän ryggradslöshet, eller på att det är sådana kulturer på respektive organisation att man inte vågar av rädsla för repressalier. Två saker som är livsfarliga när man står mitt i en kris. Och knappast första gången i Sverige …

Ett antal personer har nu i efterhand skrivit i social media att det är dags att ha bultsax i bilen vid färd under vinterhalvåret för att kunna klippa en sådan vajer.

Det korta svaret är nej, det ska du inte. För det första för att en bultsax inte gör jobbet och för det andra att du inte ska klippa en sådan vajer utan rätt kompetens. De är i viss mån elastiska, så när spänningen släpper blir det en ”snärt” som kan skada dig och andra svårt. Det är ett typexempel på att göra en kris krisigare.

Jag menar inte att man aldrig får föra det, för varje människa som har en utvecklad moral som en vuxen ska ha, vet att man ibland behöver göra avsteg. För gör man inget har man också ett ansvar, till exempel för personer som både kan bli sjuka och dö av att sitta där.

Så steg ett är att försäkra sig om att det är moraliskt försvarbart att klippa räcket är försvarbar. För du kan ha moralisk rätt att klippa det, men du har inte moralisk rätt att försvåra räddningstjänstens arbete. Så kommer du att hjälpa eller stjälpa för de som sitter fast lik väl som för räddningstjänsten.

Om du kommer fram till att det är rätt sak att göra, och du kan stå för det med rak rygg när du blir konfronterad, då behöver du som sagt någon med rätt kompetens. Det är steg två.

Det är oftast inte du, speciellt inte om du tror att en bultsax löser problemet. Vem har rätt kompetens då? Utöver räddningstjänsten så har bärarna det. Och i just området där det skedde så råkar jag vetat att det finns det rätt många med rätt kompetens. Så du får övertyga någon av dem om att bistå dig.

Steg tre, om det är du som sett till att räcket klipps så är det också du som är moraliskt ansvarig för de faror som uppkommer på grund av det. Du måste alltså personligen dirigera trafiken så att de bilar som kör ut där inte blir påkörda av kommande bilar i det körfältet. Det kräver också en del material (varselvästar, ljus, varningstrianglar osv) samt att hastigheten på den vägen inte är för hög.

Du får inte lägga över det på räddningstjänsten, när det är du som skapat situationen.

Klart är att oberoende av om och hur man väljer att agera eller inte agera, så har man ett moraliskt ansvar. Att klippa en vajer kan vara lika fel som att inte göra det. Helt oberoende av formellt ansvar och lagar. Därför måste man noga fundera över rimligheten i det. Oberoende av om man är Trafikverket, räddningsledaren på plats eller privatpersonerna.

Man slipper inte ansvar genom att peka på någon annan, eller på regler, för mitt ansvar som människa relativt andra människor, är alltid absolut.

The post Nej, du ska inte ha en bultsax i bilen appeared first on En svensk drake.

Ett angrepp av ransomware kan innebära att hela eller delar av en verksamhets it-system med dess information blir krypterad och inte är tillgänglig för personalen. Genom att kryptera informationen hoppas angriparna på att den utsatta organisationen ska betala en lösensumma för att få tillgång till dekrypteringsnyckeln och få tillbaka den förlorade informationen. I många fall stjäls även information och angriparna hotar med att publicera den känsliga informationen ifall en lösensumma inte betalas.

I det här fallet rör det sig om 120 myndigheter, 23 regioner och 35 företag.

Region Uppsala, Region Västerbotten, Polisen, Karlstads universitet, Ica.se, Systembolaget, Filmstaden, Stadium, Rusta, Granngården, för att nämna några. Vellinge kommun. Västerbotten, Sörmland, Blekinge och Uppsala regioner är i stabsläge efter hackerattacken.

Bland annat har HR-systemet Primula påverkats av attacken, det systemet används av 120 svenska myndigheter. Det handlar om lönesystem, kassasystem och journalsystem, e-butiker och så vidare.

Och 178 anmälningar har kommit in till Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, om misstänkt röjda personuppgifter.

Den här typen av attacker drivs vanligtvis med två olika motiv: Antingen rent ekonomiska intressen eller helt enkelt politiska motiv.  Den ryska hackargruppen Akira har pekats ut som ansvariga för attacken. Potentiellt kan de ha kopplingar till ryska staten, men det vet vi inte idag.

Sveriges nationella Computer Security Incident Response Team (CERT-SE), som ingår i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har under det senaste året förmedlat varningar från såväl Norges cybersäkerhetscenter som den amerikanska cybersäkerhetsmyndigheten CISA och FBI om att kommuner respektive hälso- och sjukvårdssektorn är måltavlor för ransomwareattacker.

Det finns uppgifter som visar att minst tio svenska regioner utsatts vid något tillfälle och MSB har genomfört för en tid sedan en omfattande och riktad informationsinsats om just ransomware till regionernas säkerhetspersonal och it-leverantörer. Och i En kartläggning från 2017 svarade hela 187 kommuner att de utsatts för utpressningsvirus.

2017 år drabbades Timrå kommun av det ökända Wannacry-viruset. Angreppet möjliggjordes genom en missad säkerhetsuppdatering av dåvarande it-leverantören Evry.

När det finska psykoterapiföretaget Vastaamo för några år sedan vägrade att betala lösensumma spred förövarna företagets patientuppgifter via Darknet, Flera av patienterna utsattes sedan för utpressning.

Vi har en hög grad av digitalisering, och den måste ovillkorligen paras med kompetens för att skydda våra system. speciellt som antalet attacker ständigt ökar. Och ännu mera så på grund av AI. Organisationer måste räkna in den fulla kostnaden för den här sortens haveri när de beräknar värdet av investeringar i IT-säkerhet. Trots detta sker det inte alltid. Och kunskapen inom IT-säkerhet håller fortfarande generellt en orimligt låg nivå.

Internationella siffror från 2023 visar att 60 % av alla företag har drabbats av cyberattacker. Bara 15 % är tillräckligt rustade för att motstå en sådan attack. 82 % förväntar sig att en cybersäkerhetsincident kommer att störa deras verksamhet under de kommande 1 till 2 åren.

Det finns dock saker som vi som privatpersoner kan göra, som bidrar till skyddet. Både i vår roll som privatpersoner och som anställda inom en organisation. Läs mer här! 

The post Ransomware-attacken mot Tietoevry appeared first on En svensk drake.